You are here

Vinylälskare är som hundägare – alltid finns det någon platta att prata om

En eftermiddag på blåa linjen mot Rinkeby: Jag sitter nedsjunken i sätet på tåget, på väg hem till Rinkeby och studerar med noggrannhet vinylskivorna som jag har grävt fram i några loppisbutiker på stan. Allt handlar om skicket: Mint, Nästan mint, VG och G. En skala för skivsamlare att hålla reda på utantill.

Ibland när man är ute och gräver vinyl finner man då och då skivor som har betytt mycket, och som fortfarande är bra rent musikaliskt, men kanske inte är så åtråvärda för samlare. Det här var en sådan dag. Fyra skivor i utdelning. Bland annat grävde jag fram albumet ”My Gift To You” med Alexander O’Neal. Typiska julskivor brukar ju traditionellt inte vara särskilt bra. Men skivan jag håller i min hand känns ändå som den perfekta julklappen mitt i sommaren, framförallt när den är producerad av Jimmiy Jam & Terry Lewis. Förväntansfull drar jag försiktigt fram den svarta vinylskivan ur sitt innerfodral, medan tåget gnisslar och svänger, och minns han låtar från 80-talet. Motståndet som skivan ger ifrån sig avslöjar att den troligtvis aldrig har sett dagens ljus. ”Mm, innerfodralet ligger som klistrat mot vinylskivan”, säger jag belåtet till min kompis som åker med. Det betyder att skivan aldrig har spelats.

Första gången jag köpte albumet var under en julrush på Åhléns som på den tiden var något av en mötesplats för oss som anammade hip-hop-kultur. Det berodde delvis på den stora skivavdelningen som låg där. Men framförallt för att entrén mot Drottninggatan var en samlingspunkt för alla oss som älskade att dansa. Det var utanför Åhléns vi hade våra dansuppvisningar.  Försjunken i nostalgi avbryts jag plötsligt av en kvinna i vagnen. ”Det där är en riktigt kultskiva.” Jag söker efter rösten och ser en kvinna i 50-årsåldern mitt emot mig. Vi möts i ett leende. ”Ja, jag minns när jag köpte den för första gången men då var den mycket dyrare, nu fick jag den för en tia”, Bästa spåret var Sleigh ride, tyckte jag då, svarade jag, och frågar vad för musik hon själv lyssnar på, förutom Alexander O Neal, då.    

Hon berättade att hon är en allätare, men att hon inte har haft möjlighet att lyssna på musik på många år. Som bostadslös har det varit svårt att hålla skivsamlingen intakt och i fint skick, suckade hon. Bland annat har hon inte längre kvar My gift to you, skivan som jag nu hade i min i hand.

”Musiken räddade mitt liv”, säger hon plötsligt, med ett leende ”Musk räddar själen”, svarar jag. Hon berättar för mig att hennes mamma fick in henne på musik, som hade varit DJ på sextiotalet. Jag svarar att jag också är DJ. Med energi i rösten frågar hon mig vad jag lyssnar på för musik, förutom den i handen och vill att jag ska ge henne musiktips, snabbt vill hon ha det också för tåget har nu rullat in på Sundbybergs station och dörrarna har precis öppnats. Innan jag hinner svara henne är hon på benen och ropar till mig ”mitt tips är: Sunshine med Enchantment, den har allt”.

Sen stängs dörrarna.

 

Mer från Radio Rinkeby